Texten i den här låten ger en känsla av längtan och nostalgi. Berättaren reflekterar över en minnesvärd tid då de bodde i Nica Libres i skymningen. De minns den trogna avskaffandet av en generation och bergen som viskar medvetet. Detta avsnitt har en melankolisk ton som förstärks av en refräng som nämner att man beställer en colada och räknar dollar medan man ser örnarna sväva i cirklar. Detta kan tolkas som en påminnelse om deras tidigare liv i lyx som de inte riktigt kan återskapa. Efterrepliken "forever, forever, such a beautiful thing" talar om längtan efter enklare dagar och bättre stunder. Refrängen "is that enough, is that enough?" kan tolkas som ett tecken på trötthet och resignation. Sångens slut har ingen tydlig upplösning och berättaren verkar lämnas kvar i samma tillstånd av nostalgi som tidigare. Låten talar därför om längtan efter ett förflutet som aldrig kan återvinnas, och den bitterljuva insikten att det för alltid kommer att förbli utom räckhåll.